Om en vecka fyller hon 5 år. En hel hand. Hon som har lika mycket vilja som en liten terrier. Hon som skrattar så att det smittar en mindre stad. Hon som älskar att sitta och pyssla i timmar med bara några små frön och grässtrån. Alice. Hon föddes några minuter efter midnatt, den 17 juli 2014. Den varmaste sommaren på flera år. Jag minns den stunden som om det var ett andetag sedan. Men tiden går. Fem år har gått sen hon kom och vände upp och ned på hela mitt liv. Från att ha gått från att bara vara jag. Med fokus på bara mig. Blev hon och jag ett vi. Ett team som ammade de varma och kvava sommarnätterna. Hon som jag vaggade i min famn de där kvällarna när hon inte kunde komma till ro. Hon som låg i nestet i soffan när jag tittade på Dexter och åt smågodis. Och vitt bröd med salami och gul paprika. Hon är så lik mig på många sätt. Och olik. Såklart. Hon är en alldeles egen människa. Halva mig. Halva hennes pappa. Hon är modig som få. Idag i poolen simmade hon fram till en tjej som är minst dubbelt så gammal som hon, och frågade vad hon hette. Och om hon ville leka. Tjejen svarade "Jag har redan en kompis" och simmade därifrån. Mitt mammahjärta gick i tusen bitar när Alice tittade upp på mig med ledsna ögon. Det gör ont i mig när jag inser att allt inte kommer vara glass och ballonger i hennes liv. Att hon kommer råka ut för människor som inte vill henne väl. Att hon kommer få underkänt på prov i skolan som hon pluggat till. Att hon kommer få nej på arbetsintervjuer. Att hon kommer bli kär och få sitt hjärta krossat. Att hon kommer växa upp i ett land där många är främlingsfientliga. Att det finns folk som inte tycker att alla människor är lika mycket värda. Men lika mycket oro som jag känner för framtiden, lika mycket kärlek och hopp känner jag. Tänk den dagen hon ska gå sin första dag i skolan. Eller hålla en nyfunnen kärlek i handen. Den första kyssen. Den första utekvällen med kompisarna. Tänk lyckan när hon får sitt drömjobb. När hon kanske friar eller blir friad till av en kvinna eller man. Den dagen. Den lyckan. Tänk, hon har hela livet framför sina fötter. Och jag har den stora äran att få vara hennes mamma. Jag älskar henne idag, igår och i resten av mitt liv.
