En av min kusins hästar, Hope, har en alldeles speciell själ. Med vissa djur och människor känner jag en kontakt. Med Hope är det magiskt. Från första gången jag mötte henne kände jag att hennes själ är vacker. Hon känns stolt, stark och kärleksfull. Säkert flummigt för den som aldrig känt såhär för ett djur. När jag är med Hope blir jag helt lugn i själen. Att få stå nära och gosa in sig i hennes solvarma mule är minst sagt mysigt. Hon är en stor häst som gillar att pussas! Igår när jag hade jobbat klart på Danderyds sjukhus åkte jag till min kusins stall. Jag tog med mig Monkey och vi låg på en filt i skuggan och lyssnade på när trädkronorna prasslade av vinden. Där och då kände jag mig så lugn, så trygg och så lycklig. Jag känner att dagarna ofta bara "springer på". Att allt går på rutin. Att jag måste påminna mig själv om att andas hela vägen ner i magen. Stanna upp. Jag längtar tills jag kan rida på Land of Hope. Hon har nyligen fått ett föl, så hon ska få vila lite. Klockan ringde 05 i morse och strax innan 07 var jag på plats på jobbet på avd 16 på Danderyds sjukhus. Jag jobbade i köket idag och fixade frukostbuffé till alla mammor och pappor. Och blivande föräldrar. Nu ska jag packa väskan och åka ut till Jessica och Ibbe som är ute med sin båt. Jag har en ledig förmiddag i morgon, så jag passar på att ta en minisemester.
