Idag blev hjärtat helt igen. Mina älskade apor kom springandes mot mig för förskolans gård och skrek "MAMMMAAA!!!". Den lyckan! Den glädjen! Den är som ingen annan. Philip visade flera teckningar han hade gjort till mig (vi sätter upp de inne på barnens rum, på dörren) och han fick berätta och beskriva. Det är verkligen roligt att höra när Philips fantasi skenar iväg. Alice är likadan. Det är långa, rätt invecklade historier till varje liten teckning. Båda barnen har fått nya kläder från Polarn och Pyret. Vi var på ett event som de hade där barnen fick testa kläderna i olika miljöer. Regn, lek och bus. Jag gillar verkligen PoP, deras kläder andas kvalitét. Igår kände jag att det kliade i hela kroppen. Ni vet, från insidan och ut. Jag ville helst av allt bara lägga mig ner på golvet och gråta. Allt kändes skört och sorgligt. Det händer saker som påverkar mig negativt, absolut. Men jag bestämde mig för att bege mig ut på en långpromenad. Det gick inte snabbt och det blev ungefär 6 kilometer. Jag var ute i över en timme och det gav min själ ett annat lugn. När Nicklas kom hem från jobbet sa han "Oj, vad du ser glad ut!". Och det kan jag säga att jag inte gjorde innan min skogstur. Jag stannade upp utanför Ulriksdals orangeri och fotade blommorna. De är på väg att dö. Himlen var magisk, men svår att fånga på bild. Efter middagen lånade jag Nicklas padda och satt och ritade. Det är också en sak som gör gott för min själ. Att få vara kreativ. Ser ni vem det är på bilden? Jag missade att spara den, så upplösningen är inte så bra. Det blev bara en skärmdump. I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att ta tag i en sak igen. En jobbig sak. Men mer om det i morgon. Nu ska jag sätta mig och jobba en stund innan det är dags att sova. Jag vill se Bonde söker fru också, älskar att det är igång igen. Ett av höstens bästa program enligt mig!
