Det finns ingenting bättre för själen än att åka till stallet och gosa med alla djuren där. Min kusin jobbar i stallet vi åker till och där finns det finns getter, hästar, en åsna, alpackor (mina favoriter) och stora kaniner. Det finns en tupp, hundar, katter och världens finaste häst. Min favorit Hope har fått ett föl och när vi var där i veckan var jag inne i hagen i nästan en timme. Jag borstade, gosade och hjälpte till med hö till alla hästarna. Jag känner verkligen ett speciellt band till Hope och har gjort det sen dag ett. Jag tycker om de allra flesta djur, men med henne är det någonting speciellt. Här är hon, fina, stora Hope. En annan häst som fått ett föl... Se så gosig hon är. Ljuvlig! Hopes föl är lite mer skygg, men efter en stund inne i hagen kom även han fram och hälsade. Han tyckte att det var gosigt att pussas, precis som hans mamma. Jag tror inte att jag är ensam om att känna ett speciellt band till Hope. Elsa och Hope stod och gosade så länge. Fint att se! <3 Tänk att några timmar i naturen omgiven av massa djur får mig att må så bra. Ingen ångest, ingen oro. Bara kärlek. Vi ska dit i eftermiddag igen, längtar! Jag har ridit islandshäst en herrans massa gånger, men bara häst en gång i livet. Då var jag livrädd exakt hela tiden. Märkligt ändå. Att jag känner mig trygg på en islandshäst, men livrädd på en häst. Den gången kändes det som att det var en mil ner till marken och hästen rörde sig som en kamel. Jag skulle dock vilja testa att rida på Hope...
