Nu är det snart ett år sen jag träffade Nicklas för första gången. Många av er vet säkert hur det gick till när vi sågs, men jag tänkte berätta för er som inte vet. Jag satt hemma med barnen i soffan och slökollade instagram. Jag skulle kolla vilka som hade gillat en bekants bild, sånt man gör när man är uttråkad. Plötsligt dök en bild på en man upp. En svartvit bild på en man med vackra, intensiva ögon. Jag var bara tvungen att gå in på hans konto. Och där fastnade jag. Egentligen inte alls för bilderna, men för honom. Han hade inte så många bilder på sig själv, bara ett par. Men det var nåt som fick mig att stanna kvar. Jag såg att han var ensamstående pappa som hade barnen varannan vecka. Och jag såg att han var sjukt snygg. Så jag bestämde mig för att gilla tre bilder. Tre lite olika bilder. Det tog inte lång stund innan han gillade några av mina bilder och började följa mig. Då började jag följa honom. Kort därefter fick jag ett meddelande på instadirekt från den snygga mannen med intensiv blick. Fint att ha detta sparat tycker jag. <3 Resten av konversationen håller jag för mig själv. Men den veckan pratade vi telefon fyra timmar varje kväll när barnen hade somnat. Mitt liv var minst sagt lite rörigt just nu och att träffa honom var inte alls något jag hade planerat. Men han fanns där och han tog mig med storm. När vi sågs slog hjärtat ett extraslag och sen dess är jag så sjukt kär i den här människan som jag får kalla min pojkvän. Och snart sambo. Tänk, det trodde jag inte för ett år sen. Att jag skulle sitta här hemma hos honom och precis ha haft min första visning av mitt hus. Att det skulle bli han och jag. Och mina barn. Och hans två barn. En ny familj.
