Jessica och Loppi-gänget är nere på kick off på Falkenberg Strandbad. Jag har så dubbla känslor för det stället. Jag och min bästa kompis Maria var där i slutet av maj 2017. En del av mig visste redan då att mitt äktenskap skulle ta slut. Men en del av mig kände att det kanske ändå fanns en liten, minimal chans att reparera det. Men jag minns att jag satt och grät i bilen (min älskade cab) samtidigt som vi lyssnade på Molly Sandén på väg ner till Falkenberg. Molly sjöng på vårt bröllop 2013. Jag sa till Maria att det inte kommer att hålla, vi kommer att skilja oss. Det gjorde så satans ont att säga de orden högt. Som ett kvitto på ett misslyckande. Vissa saker känns inte lika mycket innan man sagt orden högt. Hon tog mig hand där i bilen och kramade den hårt. Vinden blåste i håret och det kunde ha varit en känsla av frihet, men det var så mycket smärta och sorg i mig just då. Resan blev ändå väldigt bra. En paus i allt kaos. Där och då hade jag ingen aning om hur långt ner jag skulle falla i sorgen. Hur ont det faktiskt skulle komma att göra. Hur många nätter jag skulle ligga i min säng i lägenheten inne vid Karlaplan och bara gråta tills själen var tom. Hur många mil min kropp skulle orka gå, dag ut och dag in. Allt för att få bort den där känslan av kolsyra. Känslan av rastlöshet. Känslan av att vara helt, helt ensam. Att inse att jag bara var jag. Att jag bara hade mig själv. Att gå från ett äktenskap, två barn, en familj... Till att bli singel. Ensam. Ensam. Ensam. Där var jag nykter och drack alkoholfritt bubbel, det var först någon månad senare som jag började dricka alkohol igen efter ett uppehåll på nästan 9 månader. Där och då visste jag inte heller att efter sorgen skulle ljuset komma igen. Jag skulle bli stark. Starkare än jag någonsin varit tidigare. Jag skulle backa, ta sats och resa mig igen. Bli en bättre version av mig själv, på väldigt många olika plan. Nu vet jag mer vem jag är. Jag vet vad jag vill och behöver ha ut av en relation. Och jag vet hur det känns att känna sig 100% trygg i sig själv och sina beslut. Jag klarade det.
