Jag fick en fråga om hur jag och N får relationen att fungera eftersom jag har barnen halva tiden. Och en annan läsare undrade när barnen skulle få träffa honom. Som svar på första frågan tycker jag att det fungerar väldigt bra. N har också barn, som han har varannan vecka. Jag har Alice och Philip 2-2-3, fram till sommaren. Sen ska vi också börja med varannan vecka. Eller i alla fall testa hur det fungerar. Jag skulle nog säga att det här är optimalt för vår relation just nu. I ett sånt här tidigt skede är jag inte intresserad av en tråkig vardag. Sen, ja. Men inte nu. Och jag fattar att den inte behöver vara tråkig. Men nu vill jag vara i den här romantiska bubblan. Jag njuter av att få tid med mina barn. Då är det bara vi. De får allt mitt fokus och min tid. Samma för N med hans barn. Och sen när vi inte har barnen kan vi ge varandra och vår kärlek tid. Det blir en och annan timme på telefon och FaceTime när barnen har somnat. För saknaden finns där. Och längtan efter att få vara nära. Tur då att vi får till en frukost på stan, en kaffe eller bara en snabb kyss när båda har barnen. Vi är båda överens om att vänta med att träffa varandras barn. Vi känner ingen stress. Det får ta den tid som behövs. Men tanken är såklart att det ska ske, men det är långt fram i tiden.
