Jag har varit nykter i 373 dagar idag. Jag fick en kommentar, som jag faktiskt raderade. Som handlade om just det, att jag väljer att skriva om det i tid och otid, att jag inte längre dricker. Som att det var någonting negativt och någonting jag inte borde dela med mig av. Men för mig är det så viktigt att våga prata och skriva om detta. Om jag kan hjälpa någon där ute som funderar på att sluta dricka alkohol, då vill jag gärna göra det. Om jag kan få någon att slippa den där sjuka ångesten efter en fest eller middag... Ja, då vill jag göra det. Det var efter ett bröllop jag och Nicklas var på för ett år sen som jag tog beslutet att det fick vara nog. Då tröttnade jag på att ha bakisångest. Jag tröttnade på att få minnesluckor. Jag tröttnade på att tappa allt vad kontroll heter. Jag förstår alla er som dricker för att det är gott, kul och härligt! Men alla människor kan inte kontrollera sitt drickande. Jag var en av de människorna som inte kan det. Jag kommer förmodligen aldrig kunna göra det. Det är faktiskt ingen sorg. Det är en lättnad. Det är så skönt att äntligen ha insett det. Att våga säga det högt. Att våga vara öppen med att jag inte längre dricker. Jag är så stolt över mig själv! Jag är inte stolt över att jag klarat mig utan alkohol i 373 dagar. För jag har inte känt något sug efter att berusa mig. Jag är stolt över att jag lyssnade inåt. Att jag valde att lyssna på den där rösten där inne som sa "Angelica, det räcker nu! Du kommer förstöra relationer om du fortsätter som du gör". Jag är stolt över att jag sa högt för mig själv att jag faktiskt hade ett problem. En osund relation till alkohol. Det tog många år att inse det och faktiskt våga tacka nej. För trycket utifrån är så stort. Det är inte konstigt att många får problem med alkohol eftersom det nästan alltid serveras. "Ett glas kan du väl ta?" och då svarar man "Jag ska köra bil" och får som svar "Ja, men haha, det är ju om flera timmar. Du KAN dricka 1-2 glas vin och köra bil. Tänk bara på fransmännen, de har en helt annat gräns än oss". Det gör mig irriterad, hur många människor verkligen vill att andra ska dricka. Jag har också varit sån. Jag ville inte vara full ensam. Jag ville vara berusad och härlig tillsammans. Det är ju hemskt när man själv känner att man börjar snubbla på orden och ens kompis är nykter. Och säger "Nu kanske du ska dricka ett glas vatten". Snacka om att förstöra stämningen. Nu behöver jag inte snubbla på orden längre. Eller ramla runt i klackar och vakna med total ångest, blåmärken och minnesluckor. Jag är nykter och jag är stolt över det.
