FRÅGA: Jag har lyssnat på de senaste avsnitten av Tvillingpodden och jag undrar hur det kommer sig att du aldrig är helt nöjd? Det känns som om du sällan stannar upp och känner att saker är bra som de är, stämmer det? Jag kan också vara sån... Men för oss som följer dig känns det som du har ALLT. Och med det menar jag verkligen ALLT. Du har din mamma, din pappa i livet. Du har en tvillingsyster och två småsyskon. Du har två friska barn, en pojke och en flicka. (Drömmen för de flesta) Du har ett vackert yttre och alltid fina kläder. Du bor i en lägenhet (som du äger va? Rätta mig gärna om jag har fel) och du har en sambo. Du har en hund. Du har möjlighet att jobba med det du älskar. Vad är det som saknas? Vad är det som gör att du inte känner dig just nöjd? Kram B. SVAR: Tack snälla B för ditt mail. Jag har fått okej på att lägga ut mailet från avsändaren, så jag tänkte svara här. Jag förstår vad du menar och jag tänkte försöka förklara så gott det går. Jag visar er en del av mitt liv, långt ifrån allt som händer skriva ut här eller pratas om i Tvillingpodden. Jag tror att ni alla skulle tycka att det var riktigt tråkigt att läsa om allt. Jag väljer ut saker som jag vill dela med mig av. Ibland hamnar jag i svackor rent psykiskt och då kan det bli lite mer depp än pepp. Jag vill alltid vara ärlig mot er, i den mån det går. Ni är några som har ett sjätte sinne som skriver till mig på instagram, när ni märker att någonting inte är som det ska. Det är så fint! Och ibland smärtsamt, att inte kunna dölja sorgen som bor i bröstet. Och ja, jag har allt du skriver. Jag bor i en lägenhet som jag delvis äger, jag har en stöttande sambo, fyra friska barn, två som är mina och två som är bonus. Jag har en hund och ett/flera jobb som jag älskar. Men allt det där gör inte en människa lycklig och perfekt. Jag hade en bästis när jag gick i högstadiet som utåt sett hade allt. Hon bodde i ett stort hus, hade fantastiska föräldrar, en syster och en katt. Hon hade fina kläder och fick resa och se världen. Var hon lycklig? Nej. Inte alls. Hon bar på så mycket demoner som talade om för henne att hon inte dög. Som gav henne ätstörningar som gjorde att hon blev inlagd på en ätstörningsklinik. Vi får inte glömma att det vi ser inte är allt. Det finns så mycket mer. Många människor har varit med om fruktansvärda händelser och trots att de sitter på en stor båt med ett glas champagne handen, på väg mot Sandhamn, så kan de vara olyckliga. Deprimerade. Självmordsbenägna. Det är viktigt att veta att alla bär på något. Men! Jag ÄR medveten om att jag är lyckligt lottad som är född här i Sverige. Som har det riktigt bra. Trots det kan jag inte låta bli att känna att någonting saknas.
