Jag är tacksam över den veckan jag tagit "ledigt" från bloggen. Jag behövde få ta det lugnt och låta hjärnan gå på lågvarv istället för högvarv. Vad har hänt sen sist då? Jo, jag har vilat, rört på mig och gosat med både barn och hund. Jag har jobbat på Danderyds sjukhus och träffat familjen. Jag känner mig tillbaka på banan och det känns superbra! Den här lilla apan och jag delar samma typ av humor. En morgon när vi vaknade tidigt (han kommer nästan alltid in till mig på natten) låg Nicklas och snarkade. Klockan var inte ens 06 och Philip väste fram "Mamma, han låter som en GRIIIIS". Jag kunde inte sluta skratta. Inte Philip heller. Ni vet när skrattet inte går att stoppa? Den stunden bär jag med mig. Så fint. Nicklas stirrade på oss, vände sig om och somnade om lika snabbt som han hade vaknat. Jag och Philip fnissade vidare och smög ut från sovrummet. Det är nåt visst med att krypa upp i soffan med en filt och kolla på barnfilm sådär tidigt på morgonen. Han ger mig så mycket energi och kärlek, min älskade son. Jag och Philip har varit hos tandläkaren... Det gick hur bra som helst. Tandläkaren Maria var så otroligt gullig och pedagogisk. Hon räknade alla tänder (20 st) och frågade hur ofta Philip borstar sina tänder. Han svarade "en gång på morgonen och en gång på kvällen". Visste ni att en vuxen ska hjälpa till med tandborstningen tills barnen är 12 år? Det är lång tid. Men det tror jag är riktigt bra! Efter besöket fick han välja en liten leksak eller ett bokmärke. Det blev en apa i plast som fick heta Philip. Bra namn! Monkey växer och växer. Imorse var vi hos veterinären, nu väger hon 16 kilo (!) och är 6 månader. Idag! Jag har provat mig fram till den perfekta koppen kaffe. Mer om det i slutet på veckan! Jag har varit barnvakt åt Bonnie när Jessica var hos frisören. Jag låg och solade och lyssnade på en pod när Bonnie sov i skuggan. En läskig podd. Helt plötsligt känner jag hur någon klappar mig på ryggen. Jag skrek. Som en galning! Det var bara mamma som kom på besök... men jag var så inne i podden och blev livrädd. Så fort jag visar mig i solen får jag pigmentfläckar i hela ansiktet. Eller, jag har alltid fläckarna där men de blir fler och fler per år. Jag stör mig inte på dessa förutom de som är på överläppen (som ser ut som en mustasch) och runt munnen. Det ser liksom lite smutsigt ut, som om jag ätit choklad. Jag har jobbat flera pass på Danderyd och det är så kul. Jag trivs verkligen bra där! Igår började jag kl 07, så efter middagen när jag låg i soffan och väntade på att Robinson skulle börja, somnade jag.
