... svartvita bilder tycker jag. När jag gick i gymnasiet gick jag inriktning media. Vi hade ett mörkerrum där jag älskade att vara. Jag skulle inte säga att jag var särskilt bra på att framkalla foton, det fanns andra som verkligen var grymma, men jag älskade det i alla fall. Doften av fotopapper, fix och andra medel. Det var så spännande där inne i mörkret. Jag gick igenom några gamla bilder som ligger mig varmt om hjärtat och tänkte dela med mig här, till er. Tyvärr inte bilder från tiden i gymnasiet, de har jag ingen aning om var de finns. Det är ju nackdelen med att framkalla på riktigt, och fota med riktig film. Bilderna finns ju inte sparade digitalt. Ett sovande barn, finns det något mer rogivande att se? De där ögonfransarna. Jag ringde FaceTime till barnen idag och saknaden blir sådär extra påtaglig då. Midsommarafton 2018, min första midsommar med Nicklas. Vi hade verkligen ett härligt dygn ute i skärgården även om det regnade, blåste och var kallt. Sommaren 2018 var även extremt varm så det blev många bad. Här med älskade lilla Alice i famnen. En gammal syskonbild som jag tror är från 2012. Vi har tagit nya såna bilder till vår pappa. Han fyller 60 år i höst, då ska han få en stor tavla med oss på tror jag. Och en resa till månen. Känns rimligt. Även om mitt förra äktenskap inte höll håller jag dessa bilder på ett speciellt ställe i hjärtat. Känslan i den här bilden är 100% lycka. Och det är mer än man kan säga om den här bilden... Inte så lycklig. Jag log sällan eftersom jag hade tandställning. Jag vet inte varför jag hade den där frisyren... Men en sak är säker, allt blir bättre med tiden!
