Den 7 april förändrades livet för så många människor. Terrorattacken på Drottninggatan lämnade få oberörda. Jag befann mig på andra sidan jordklotet, på en restaurang i Thailand. Jag blev chockad när person efter person markerade sig själv som säkra i Stockholm. Jag fick tag i min mamma som jobbar på en tvärgata till Drottninggatan och hon var i säkerhet. Hon hade gått en annan väg den där dagen vid 15-tiden. Jag är evigt tacksam över det. Så många människor levde i skräck och rädsla i flera timmar efter attentatet. De satt inlåsta i butiker och på sina arbetsplatser. Jag kände mig maktlös där på andra sidan jorden. Jag såg hur folk öppnade upp sina dörrar. Hur människor hjälpte varandra. Hur ros efter ros lämnades på Drottninggatan och folk visade sitt stöd och sin kärlek till de drabbade. Jag såg precis att det kört in en mindre lastbild i en folkmassa i Tyskland. Så fruktansvärt. Jag vill inte vara rädd att vistas utomhus. Jag vill känna mig trygg. Men när jag går på Drottninggatan, ett år efter attacken ägnar jag terrorn en tanke. Varje gång jag är där. Och då var jag inte ens i Sverige när det hände. Idag går mina tankar och kärlek till de som var där. Till de som dog, till de som skadades och de som bevittnade det hemska. Till de anhöriga som aldrig mer får träffa sin mamma, dotter eller man. <3
