Jag önskar att ni verkligen förstod hur mycket det betyder när ni tar er tid att kommentera eller skicka iväg ett mail. Det värmer i hjärtat och jag känner er kärlek hela vägen in själen. Från skärmen rakt in i mitt hjärta. Tack! Efter min KBT kändes luften lättare att andas. Jag hade dessutom fått ett sms när jag var inne på mina 90 minuters KBT. Ett viktigt och bra sms som gjorde att saker och ting ordnade sig ytterligare. Vi är ett team hon och jag. Min tvilling. Min stöttepelare och bästa vän. När jag tvivlar på livet och karriären finns hon där och stöttar och peppar. Hon är en person som inte ser några hinder. Som tror och tänker att allt är möjligt. Jag är mer oroligt lagd... Jag har känslorna mer utanpå kroppen än vad Jessica har. Jag har ofta ångest (mer sällan nu än för ett år sen) och vad jag vet har Jessica ingen ångest. Jag har alltid varit den oroliga av oss. När jag var liten hade jag ofta svårt att somna. Jag hade ont i magen och låg och funderade mycket. Ibland önskar jag att jag var lite mer som henne. Lite tuffare i förhandlingar. Jag är ingen konflikträdd människa, men jag gillar inte att bråka. Något jag dock fått höra att jag älskar. I flera relationer som jag levt i har jag fått höra "Du ÄLSKAR att tjafsa och bråka". Det stämmer inte. Jag ältar saker, ja. Jag vill reda ut och jag kan absolut upprepa mig flera gånger för att försöka få min partner att förstå hur jag känner. Men för mig är det inte samma sak som att älska att bråka. Jag gillar att reda ut saker. Jag kan inte gå och lägga mig och vara osams. Det bara går inte. Jag vill göra mitt yttersta för att lösa konflikten innan man somnar... Jag vet att det inte alltid fungerar så, men så gillar jag att ha det. En sak jag pratat om i min KBT är att jag ofta tar upp relationsproblem på kvällen. Gärna i sängen innan det är dags att sova. Det är som att tankarna snurrar extra mycket när lampan är släckt och mörkret kryper tätt intill. Som om hjärnan och själen bara MÅSTE få ut alla de där känslorna de burit på under dagen. Inget smart drag. När man ska sova är man oftast trött, inte inställd på att argumentera och försvara sig. Det finns dessutom en ganska begränsad tid att prata på eftersom de allra flesta har en tid att passa på morgonen. Klockan går och bråket eskalerar. En liten argumentation har plötsligt blivit till ett ilsket bråk med smäll i dörrar och hårda ord. Jag tror och hoppas att jag inte är sån längre. Jag hoppas och tror att min KBT och min fantastiska terapeut har hjälpt mig en bra bit på vägen. Det är nu jag står inför den typen av prövningar. Nu när jag faktiskt lever i en relation igen. Nu bor vi inte ihop. Än. Och vi är fortfarande sådär underbart nykära båda två... Men när dagen kommer (om den gör det) där det uppstår en konflikt vet jag flera sätt jag kan stoppa det där skenande tåget på. Jag är stolt över mig själv och min utveckling i min KBT. Väldigt stolt.
