En sak jag varit dålig på i livet är att säga nej. Att lyssna på kroppen och själen, och faktiskt säga vad jag tycker och tänker. Jag har ofta tackat ja till saker och gjort saker fast jag egentligen inte vill. Vissa saker behöver man ju göra, andra inte. Ju äldre jag har blivit desto mer lyssnar jag inåt. Det började jag göra när jag gick i KBT. Jag började meditera och lärde mig att lyssna på rösten, på riktigt. Jag vet hur den låter nu. Och jag tänker faktiskt lyssna på den i fortsättningen. Jag behöver ta mig tid till att meditera varje dag igen. Det mådde jag så himla bra av. Jag tror att fler människor skulle behöva meditation och avslappning, för att komma i kontakt med den inre rösten. I fredags skulle jag ha firat Nicklas med hans kompisar. Men hela dagen på jobbet gick jag runt med en gnagande ångest och oro. Jag vet att det delvis beror på medicinen jag äter (sertralin) mot min depression. Jag har snart ätit den i två veckor, och tydligen är det vanligt att just de två första veckorna är hemska. Att man går djupare ner och mår ännu sämre, innan det plötsligt vänder. Jag hoppas så att det ska vända i veckan. Hur som helst. Jag avbokade firandet med Nicklas, han förstod mig till hundra procent. Jag klarade inte av att vara med människor och låtsas att allt var bra. Spela teater. Jag satte mig i bilen och åkte mot hans hus där jag tänkte tillbringa kvällen ensam framför tv:n. Men ju längre från Åkersberga jag kom, desto mer ont gjorde det. Jag ville inte vara ensam. Jag började gråta och ringde Jessica och frågade om jag fick komma till henne. Det fick jag. Att få vara nära Elsa var precis vad jag behövde. Jag somnade samtidigt som Elsa, i deras soffa. Jag tror jag såg första akten i Idol, sen sov jag. När jag och Jessica fyllde år fick vi en middag av Acko på Vaxholms hotell. Igår var vi där med Nicklas, Acko och Ibbe. Världens mysigaste kväll. Det blev en hel del skratt och det var precis vad jag behövde. Att få vara nära människor jag känner mig 100% trygg med. Där jag kan vara mig själv helt och hållet.
