Jag tror inte att alla relationer man har i livet är bra för en. Jag tror att vissa skulle man kunna vara utan. Men av många relationer, oavsett om det är kärleksrelationer, jobbrelationer eller vänskap så kan man lära sig saker. Jag har ett par vänskapsrelationer som tagit slut där jag insett att det var lika bra. Jag tror på relationer där man ger och tar och där man får energi av att träffa varandra. Att alltid känna sig dränerad och lite nedstämd efter att man setts är sällan ett bra tecken. Två underbara kollegor från tiden på VeckoRevyn, två jobbrelationer som jag verkligen kan sakna. Linnea och Karro. <3 När det kommer till kärleksrelationer har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag har tyvärr råkat ut för våld i nära relationer och det jag tar med mig därifrån är att ingen någonsin ska få trycka ner mig igen. Ingen ska få mig att bli någon jag inte är. Ingen ska slå mig, bita mig eller dra mig över golvet för att jag "mumlar" eller frågar vad han menar. Från mitt äktenskap med S tar jag med mig många lärdomar. Att aldrig tappa respekten för varandra. Att faktiskt lyssna på vad den andra människan säger. Ta in vad den har för behov och inte hålla på och älta saker i en evighet. Jag tog hjälp av en terapeut (bästa bästa, Sebastian Ralph) för att få rätsida på min ilska. Vi kom fram till att jag i tjafs och bråk var som ett skenande tåg. Det gick liksom inte att stoppa när jag väl fick upp farten. Jag har lärt mig nu att saker man säger inte går att ta tillbaka. Elaka, hårda ord glöms inte bort. Satan vad många tårar som rullade ner för mina kinder när jag satt där i terapin. Så mycket ångest som kom ut. Det är aldrig en människas fel att en relation tar slut, eller att man skiljer sig. Men man får inte säga vad som helst. Hur många gånger som helst. Man kan inte hota med att "jag vill skilja mig" en gång varannan månad. Jag är glad att jag och S är vänner idag. Vi är ett avslutat kapitel och meningen med vår bok var att få två ljuvliga, fantastiska barn. För det är jag evigt tacksam. Dags nu att öppna en ny bok. En ny tid. En ny kärleksrelation under samma tak. Jag vet att jag inte alltid är lätt att leva med, men terapin förändrade faktiskt mig hela vägen in i själen. Jag tänker på Sebastians ord flera gånger i veckan. Jag fick verktyg att använda mig av när det känns som att jag står på samma varma platta och stampar. Kliv av. Stå inte kvar. Älta inte. Det leder ingenstans.
