Att hela världen är upp och ner nu är något som berör oss alla. Världen över. I början tittade jag på alla nyhetssändningar, alla presskonferens och surfade runt på nätet. Jag har slutat med det nu. Jag försöker se presskonferensen kl 14:00 som är varje dag, för att hålla mig uppdaterad. Men om jag fortsätter att grotta ner mig i detta får jag panik. Jag som är en känslig själ berör på ett otroligt sätt av denna pandemi. Jag som ofta drabbas av katastroftankar måste fokusera på att andas lugnt när paniken sköljer över mig. Mitt och Jessicas företag går inte som tåget direkt. Tanken var att Jessica skulle börja jobba heltid nu i maj. Och vi skulle flytta in på ett kontor i augusti. Just nu känns allt så himla osäkert. Jag har fått ge ner i lön, 50%. Det är rätt mycket. Men! Jag är tacksam över att jag fortfarande kan ta ut en lön. Och att jag har jobb på Danderyds sjukhus som servicevärd. Jag har dessutom en sambo som gör mig trygg i att det löser sig. På ett sätt är det ju tur att vi inte hann åka till New York. Den resan hade ju kostat en hel del pengar. Pengar som nu behöver för att betala hyra, lån och mat. Jag skulle inte säga att jag tagit mitt jobb med sociala medier för givet, men de senaste året har jag inte behövt kämpa. Jag har haft det riktigt, riktigt bra. Jag tror att det kommer att komma ut något bra av allt som sker nu. Eller kanske inte allt...såklart. Men för mig som företagare och som människa gör detta att jag behöver utvecklas. Jag behöver fundera på vad jag gör med mina timmar varje dag. Jag, precis som många andra, behöver jobba med nya saker.
