... blir det bara en extra morot och sporre för mig ATT klara det. Jag tar liksom inte illa upp av en kommentar om att jag inte skulle klara 66 dagar utan socker. Jag är ju medveten om att jag har sjukt dålig karaktär. I alla fall när det kommer till socker och träning. Alkohol däremot har jag varit utan sen i augusti och jag känner noll och inget sug efter det. Personen som kommenterade mitt val att skippa socker tyckte inte heller att jag hade lyckats med att bestiga Everest. Haha! Jag har väl för bövelen aldrig någonsin sagt att jag ska klättra upp på världens högsta (och farligaste) berg. Jessica har däremot sagt att hon har det som en livsdröm. Ett mål. Vi har inte samma mål och drömmar, tro det eller ej. Jag och Jessica planerade att bestiga Kebnekaise, men sen la vi den planen på is. Jag vill fortfarande göra det, någon gång. Men jag känner just nu ingen längtan efter att utsätta mig för en sån strapats. Däremot är jag sugen på att boka en resa till Island och åka på valsafari. Och rida islandshäst. Och så vill jag åka hurtigruten med Nicke, även fast vi inte är pensionärer. Jag tänker rätt ofta på mål och drömmar, men lika ofta som jag bestämmer mig för nåt, ångrar jag mig och väljer nåt annat. Det är väl lite det som kallas livet? Min gulliga kollega Emma som också börjat med oss på admin. Hon är en favorit som får mig att skratta varje dag. <3 Psst, hon är singel!
