Jag skrev förut om att när en dörr stängs, så öppnas en annan. Och jag kände att jag var tvungen att välja. Antingen skulle jag satsa helhjärtat på mitt jobb på Skincity, eller så skulle jag säga upp mig. Jag började fundera på detta i början av sommaren och bestämde mig då för att ta ett beslut innan sommaren slog över till höst. Jag pratade mycket med Nicklas, som sa att det inte var någon stress att ta beslutet. Men att jag skulle lyssna inåt. Lyssna på hjärtat. Lyssna på magkänslan. Inte styras av pengar eller trygghet. Det var inte möjligt förut, när jag som ensam vuxen skulle betala för ett radhus och två barn varannan vecka. Nu, som sambo och istället boendes i en lägenhet med billigare månadskostnad kände jag att jag ville och kunde vara sann mot mig själv. Jag älskar att jobba på Skincity. Det är ett grymt bra företag med underbara kollegor. Jag har roligt varje dag, men. Alltid en men. Jag får inte utlopp för min kreativa sida. Jag älskar att skapa. Jag älskar att skriva. Jag älskar att få bestämma och planera min egen tid. Jag vill kunna hämta barnen klockan 14 istället för 16. Idag går inte det, för jag har ett schema att följa. Förut, då när jag började på Skincity, då behövde jag rutiner. Jag behövde arbetskollegor, fasta tider och en trygg punkt. Jag behövde samma, samma. Jag ser fram emot timmar inne i Sturegallerians café med den här galningen. Och Jessica. Älskade, fina tvilling. Äntligen blir vi kollegor igen. Vi behövde vara ifrån varandra i jobbet för att sakna. Nu längtar jag efter att ha henne som jobbarkompis igen. Det här året som fast anställd har varit härligt och lärorikt, men nu vänder jag blad. Nu kastar jag mig ut i frilanslivet igen och allt vad det innebär. Det känns roligt, läskigt och pirrigt. Jag känner mig för första gången på länge redo för nya utmaningar. Jag har två böcker att skriva. Jag fick precis ett mail om att föreläsa i skolor. Jag har en utbildning inbokad i höst. Och jag ska starta ett nytt företag! Mer om det företaget och kursen lite senare, jag ska bara göra en affärsplan först. Och det är inte så bara, det kommer ta sin lilla tid. Men jag tror att det bästa inte har hänt än.
