Vissa samtal bara måste man ringa, så är det. Men vissa samtal drar jag mig för att ringa eftersom man måste sitta i telefonkö så himla länge. Jag gillar när man ringer och ska boka tid hos min läkare, då får man en telefontid då de ska ringa upp. Idag har jag suttit i telefonkö i omgångar på mina raster på jobbet. När den där kvartens rast har gått och rösten med den monotona stämman säger "Du har nummer tre i kön, vi besvarar snart ditt samtal" vill jag bara börja gråta. Jag förstår att alla människor gör så gott de kan där de sitter och jobbar på andra sidan luren... men ja. Jag har inte det där tålamodet att vänta. Hur som helst satt jag i telefonkö helt i onödan, jag fick ändå inte svar på det jag behövde ha svar på. Jag är fortfarande så nöjd med mitt hår. Jag brukar alltid ångra mig när jag klipper mig annars, men det har jag inte gjort den här gången. Det känns så fräscht och bra. Och när vi ändå pratar yta, på torsdag ska jag göra botox i pannan igen, det var länge sen sist. Jag skulle även vilja testa att göra lite i käkarna för varje morgon när jag vaknar är jag öm som tusan eftersom jag biter ihop i sömnen. Men jag tar nog bara pannan nu, det ska bli skönt att slippa spänningshuvudvärken och få en slätare panna igen. Jag vet att vissa inte tycker att jag ska skriva om detta. Att jag är en dålig förebild som förändrar mitt utseende och sen skriver om det. Men jag känner att jag vill vara ärlig med det. Och jag vet att många med mig har fått hjälp med sin spänningshuvudvärk när jag skrivit om botox innan.
