I slutet på mars eller början på april flyttar jag från Åkersberga till Sollentuna. Då går vi från att vara en familj på 3 personer till en stor familj på 6 personer. Vi lämnar båda två radhus och flyttar istället till en lägenhet med balkong. Och vet ni vad? Jag vet att många lyfter på ögonbrynen och undrar hur i hela fridens namn man kan göra det med. Men jag känner ett lugn. Det kommer inte vara någon stress över en gräsmatta som ska klippas. Det är inga rabatter med ledsna blommor att ha ångest över. Jag kommer absolut att sakna att somna till fågelkvitter. Att vakna och titta ut över skogen. Men var sak har sin tid, och nu är jag redo att bo i lägenhet ett tag. Vi valde att köpa en lägenhet istället för ett hus eller radhus eftersom marknaden ser ut som den gör. Jag är alldeles för oroligt lagd för att köpa ett hus för 6-7 miljoner och så stiger räntorna... Nej. Lägenheten blir ett perfekt första, gemensamma boende för oss. Och även om det inte var kärlek vid första ögonkastet (visningen var på kvällen, det var mörkt) fick jag fjärilar i magen när vi var där på en egen visning, på dagtid. Jag älskar fönstret man ser när man kommer in, det ger lägenheten massa ljus. Vi kommer att vilja måla om några väggar innan vi flyttar in. Just nu är det vitt och vitt och vitt. Det skulle behövas någon eller några färger. Jag tänker grått, gråblått, grågrönt och kanske nåt rosa. Jag vet inte hur Nicklas tänker, men jag vet att han också vill ha mer färger så att det känns lite mer mysigt och hemtrevligt. Fantastiska färger ihop tycker jag. Jag kan sitta på Pinterest hur länge som helst och leta inspo till nya lägenheten i Silverdal. Vi valde läget framför storlek. Det hade varit lättare att hitta ett större boende om vi valt att köpa någonting en bit från Silverdal. Men nu valde vi läget framför storleken på boendet och varannan vecka är vi bara två personer. Vi har inte helt bestämt upplägg än. Jag tror inte att upplägget kommer se ut precis som nu, men det är för många människor inblandade i detta för att veta hur allt ska bli. Först och främst ska jag ju packa ihop allt här. Och som Alice säger "Vi har inte riktigt bott klart här än, mamma". Och sen ska vi ha någon form av avskedsfest. Nu stänger jag snart det här kapitlet och jag är lycklig över att starta ett nytt med Nicklas. Sambo. Som jag längtat efter det.
