Nu har jag precis lagt mitt fulla förtroende i en mäklares händer. Jag ska sälja mitt hus och hade precis ett möte med en mäklare som heter Tobias. Jag fick höra talas om honom via en kompis som jobbar som mäklare, så det kändes bra från start. Men sen vet man ju aldrig om man klickar. Jag har svårt att se att man skulle vilja jobba med en mäklare där det inte känns helt bra i magen. Man ska ju trots allt lägga rätt mycket pengar och tid på den personen. Man lägger sitt livs viktigaste affär i en annan persons händer. Hur som helst kändes vårt möte så himla bra. Jag skrev på papper och nu sätter vi igång! Det här är första gången jag säljer ett hus, så jag är väldigt peppad. Såklart lite nervös eftersom marknaden är som den är (skit), men mest förväntansfull. Jag satte precis upp den här tavlan i trappan, den kommer från Desenio, så fin! Jag älskar havet men är minst lika fascinerad av moln och himlen. Det är nåt meditativt över den här tavlan tycker jag. När jag satt här och beskrev huset kände jag dock "men va? Det här är ju ett drömhus med ett drömläge, varför ska jag flytta?". Men här får vi inte plats sex personer. Och anledningen till att vi flyttar till Sollentuna är för att Nicklas barn går i skola där. De har alla sina kompisar och aktiviteter där. Annars hade jag inte känt någon brådska att flytta, jag trivs med att bo ett stenkast från Jessica. Nu ska jag sätta mig och kolla på Bonde söker fru, ett av mina favoritprogram. Följer ni det?
