Nicklas är iväg på svensexa hela helgen, så jag är ensam hemma. Äntligen börjar jag känna mig hemma i lägenheten. När jag vaknade var jag inte så utvilad som jag hade velat vara. Jag fick några sms inatt från Jessica som sa att förlossningen hade startat. Jag hade svårt att sova, tanken är ju att jag ska vara med på förlossningen. Hon hade vankat av och an hemma men smärtan avtog när hon tog alvedon. Sen vaknade hon igen kl 05 på morgonen av smärta. Men ingen bebis inatt eller i morse. Jag har inte bestämt än om jag ska sova hos henne inatt eller hemma. Jag är hos henne nu för att äta middag. Även om jag sov oroligt var det skönt att inte ställa någon väckarklocka. Och inte vakna av Nicklas väckarklocka. Idag har jag fixat massor på balkongen. Jag har tre flyttkartonger kvar att rensa innan det är helt klart. Och sen bestämde jag mig för att sticka ut och springa. Svettig efter springturen som blev 3 km. Nicklas har tränat med en löpcoach i typ ett år, så nu ska han coacha mig. Nicklas alltså. Jag har inte riktigt ekonomin att lägga på en PT just nu. Men därför ville Nicke att jag skulle ta tid på hur lång tid det tar för mig att springa 3 km. Och springa är att ta i, för jag rör mig framåt. Thats it. Jag tycker att det ska bli kul att mäta hur mycket snabbare jag kommer att bli. Målet är att klara att springa 8 km utan att stanna i oktober, när jag ska bli jagad av zoombies. Jag har i och för sig inte bokat loppet än, måste göra det. Men det är härligt att ha ett träningsmål. Efter springturen blev det snabb gång i 2 km och sen solade jag på balkongen. Och drack energidryck. Och rensade bland gamla papper, bröllopsfoton, papper från dopet och viktiga dokument från skilsmässan. I öronen hade jag Stina Wolters sommarprat och jag grät där bakom solglasögonen. Tips, lyssna på henne! <3 Nu är grillen klar och vi ska äta. Hoppas att ni har en fin lördag.
