Ni som följer Jessica vet att hon är gravid i vecka 14 och att hon igår hade en blödning. Att se paniken i hennes ögon när hon kom ut från biosalongens toalett var hemsk. Jag kunde riktigt känna hennes smärta och oro. Men mina barn var där. Och Elsa. Lilla Elsa som ska bli storsyster. Det var inte läge att visa några panikkänslor, det var läge att bita ihop. Barnen var så glada och pirriga över att få gå på bio. Jag sa till Jessica att det säkert inte var någon fara. Att hon skulle ringa 1177 och be om rådgivning. De trodde inte heller att det var någon fara, eller de sa att i alla fall åt henne att avvakta. Jag såg att Jessica skrev i sin blogg att hon tyckte att filmen kändes lång. Jag tycker också det. Världens längsta Bamse-film. Allt jag kunde tänka på var lilla Olle i Jessicas mage. Jag satt där och bad till Gud att allt skulle vara bra. Hon har fått en läkartid på måndag. Är det någon av er som haft en blödning (ofarlig!) när ni varit gravida? Jag hade det och minns min oro. Det var fruktansvärt. Från sekunden jag såg ett plus på stickan älskade jag den där lilla ungen. Lilla Alice och lilla Philip. Båda lika älskade och efterlängtade från första stund. Och när man har ett barn sen innan vet man mer vad det är man har att förlora. Jag kan inte ens föreställa min den smärtan.
