Gud. Idag är jag helt svullen i hela ansiktet. Jag var så otroligt ledsen igår. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag vet att det inte är synd om mig och jag vet att det finns de som har det värre. Men på måndag ska jag uppleva Philips födelsedag, utan att vara nära honom. Det gör ont. Det gör riktigt, riktigt ont. Jag skaffade inte barn för att vara utan dom. Om jag fick välja skulle de vara med mig hela tiden. Men jag kan inte tänka så. De har en pappa också, som de behöver lika mycket tid med. Förra gången var det min födelsedag, nu är det tid att vara hos pappa. Sorgligt. Nyfödd och alldeles sne. Jag fick göra massa nackövningar med honom. Han ligger på en filt som jag hade när jag var liten. Gravid sista veckan. Redo att föda när som helst. Blir alldeles pirrig och får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på förlossningen när Philip föddes. Jag skulle göra om det i morgon om jag fick. Så häftigt att föda i vatten! Älskade älskling för ett år sen. Tiden går klyschigt nog så fort! För fort.
