Jag har helt fastnat för "Förlossningskliniken Norge" som finns att se på dplay. Jag känner så starkt att jag fortfarande vill jobba med förlossningar, på ett eller annat sätt. Det är lika spännande vid varje förlossning jag ser på. Och min högsta önskan just nu är att få vara med på Jessicas förlossning. Jag tror tyvärr inte att det blir så, men jag är övertygad om att jag skulle vara ett bra stöd. Jag blir lugn i jobbiga situationer. Jag känner själv att jag har viktiga och bra verktyg när det kommer till tankar och andning vid en förlossning. Jag har absolut inte släppt drömmen om att bli barnmorska. Eller först och främst doula. Tung, lugn och avslappnat. Ner, ner, ner var tankar jag hade i huvudet vid förlossningen. Jag födde Alice på Danderyds sjukhus och Philip föddes på BB Sophia. Här fick jag sitta och ta sammandragningarna på en boll. Den där säcken ni ser på bilden var min bästa vän. Den var så himla skön att använda. Första tiden med första barnet. En tid jag aldrig kommer att glömma. Exakt allt var nytt. Livet gick ut på att amma, mata, äta och dricka själv, sova och byta blöjor. Om och om och om igen upprepades allt. Den där bubblan var magisk! Kärleken för den här lilla sprallan infann sig direkt, på en gång. Och den har vuxit sig starkare för varje år som går. Det är magiskt att få vara hennes mamma. Och Philips också såklart. <3
