Jag vet det är superknasigt, men ibland saknar jag graviditeten lite. Missförstå mig inte jag älskar verkligen min dotter, men det var en sån mysig period. Eller förväntansfull. Det är verkligen något speciellt med att vara på väg att bli första-gångs-pappa. Det var något speciellt att komma hem efter jobbet, slänga sig i soffan bredvid Angelica och känna hur Alice, förlåt, Lilla Frö sprallade runt inne i magen. Jag älskar verkligen att komma hem och höra hur Alice ligger och pratar med Angelica i soffan för att sen se hur Alice skiner upp när hon ser mig. Eller som nu, att sitta och förbereda ett morgoninlägg längst in i hörnsoffan medan hon sover bredvid mig. Det är ju två helt olika saker, båda två lika fantastiska, men ändå olika. Hur känner ni? Saknar ni er graviditet eller era respektives graviditeter? / Stefan
