Igår när jag inte kunde somna låg jag och kollade igenom gamla bilder i mobilen. Jag har 104 745 bilder uppdelat på 85 143 platser i världen. Jag gick bara igenom en liten del av bilderna, när jag var gravid första gången. Det är som att slungas tillbaka i tiden när jag tittar på bilderna. Pirret, lyckan och rädslan. Allt på samma gång. Det var något helt nytt att vänta barn. Något jag aldrig tidigare hade upplevt, men som nu var verklighet. Här tyckte jag att magen var så himla stor. Nu i efterhand... nja, inte direkt. Det var också stor skillnad om jag tog bilder på morgonen eller på kvällen. På kvällen var magen så mycket större. Den här bilden togs fyra dagar innan Alice föddes. Jag har på riktigt aldrig någonsin känt mig vackrare. Jag kände mig så fin som gravid, båda gångerna. Att just jag fick bli just hennes mamma är det bästa som har hänt mig. Hon gav livet en annan mening. Ett annat syfte. Jag finns till för en annan människas skull, för att skydda, älska och vårda. Ser ni håret? Som en liten gullig apa. Hon förändrade min själ och mitt hjärta. Jag är tacksam för henne och dagen hon föddes. Okej, sista bilden. En magiskt fin filt från gudmormor Anna Grete. Den ska jag spara livet ut. Ja. Jag har PMS. Ja, jag är extremt känslig idag. Ja, jag vill ha en till bebis.
