Imorse när jag stod och sminkade mig i badrummet var det väldigt tyst ute i vardagsrummet. Sådär tyst så att man direkt misstänker att det är nåt bus på gång. Jag kikade ut och såg att Alice satt och ritade på ett papper och Philip lekte med några djur. Det är lugnt, tänkte jag. Men när jag fem minuter senare skulle klä på Alice upptäckte jag att ritandet på pappret hade övergått i en tatuering på benet. Kanske världens finaste tatuering. Hur hade ni reagerat här? Min spontana reaktion på håll, när jag såg att hon ritade på benet var "Neeej Alice, du får inte rita på kroppen..." Men när jag kom närmre och såg vad hon hade ritat, ja då kunde jag inte hålla tillbaka känslorna och det där stolta. Så då sa jag iställer "Men WOW! Har DU ritat den där alldeles själv?! Jag visste inte att du kunde göra såna där gubbar. Den är SÅÅÅ fin!". Jag fattar att jag reagerade fel... Men hon har på riktigt inte ritat såna här gubbar innan. Jag blev SÅ STOLT! Jag skulle ta pennan från henne men då sa hon "Mamma, den måste få fötter först"... Och jag lät henne rita klart. Jag vill lära henne vad som är rätt och fel, men i det här läget gick det inte så bra. I tre år och snart fyra månader har jag varit hennes mamma. Den bästa tiden i mitt liv! Hon lär mig så mycket nytt varje dag. Jag har utvecklats otroligt mycket under de här åren som jag haft henne och Philip i mitt liv. Och jag tycker bara att det blir roligare och roligare att vara mamma ju äldre de blir.
