Jag fick en fråga skickat till mig på instagram, men jag tänkte lyfta den här i bloggen. "Varför visar du inga bilder på Nicklas barn i bloggen? Det känns inte som att du skriver vad ni gör när du är där... Eller så har jag missat det. Det vore roligt att läsa om hur det är att vara bonusmamma också. Är det som i bonusfamiljen? Menar inte att snoka, är bara nyfiken då jag också gått igenom en separation från mina barns pappa." /Elvira Du har helt rätt. Jag har valt att inte skriva om hans barn eller lägga ut bilder på hans barns ansikten. De är mycket äldre än mina barn (de är 8 år) och de och deras kompisar kan läsa. Jag vill inte att deras kompisar ska säga "min mamma såg dig i Angelicas blogg". Av respekt till killarna och till viss del mitt eget privatliv har jag valt att lämna den delen utanför bloggen och instagram. Hur är livet som bonusmamma? Jag ser inte mig själv som deras bonusmamma. Jag ser mig själv som en till vuxen i deras liv som de kan vända sig till. En vuxen som de kan prata med, leka med och ha roligt tillsammans med. Jag är ingen som skäller eller tjatar. Jag är mer en rolig person som bara finns där som stöd, om de skulle behöva. Jag känner att vi gjorde helt rätt i att vänta ett tag med att träffa varandras barn. Vi ville inte stressa fram något. Hans barn är ofta med. Som här. Då har ena hans gulliga son tagit den här bilden. Vi väntade även ett tag med att låta våra barn träffa varandra. Men från första gången de sågs kändes det väldigt naturligt, trots att Nicklas barn är mer än dubbelt så gamla som mina. De är så otroligt fina och omtänksamma mot Alice och Philip. De är två pojkar med hjärtan av guld. Jag blir helt tårögd av att tänka på det. Tänk, så fint livet blev ändå. Två killar som jag tycker så mycket om och som jag verkligen bryr mig om. För mig är det viktigt att de får tid med sin pappa när de är hos honom. Att jag inte är där så fort Alice och Philip inte är hos mig. De behöver också Nicklas, såklart! Från vår semester i Danmark i somras. Jag tar massa bilder när vi gör saker tillsammans. Men det är skönt att inte känna "den här bilden tar jag till bloggen/instagram". Utan det är bara bilder för vår familj. På frågan om det är som Bonusfamiljen... Vissa saker kan jag absolut känna igen mig i, andra inte. Nu har vi inte levt ihop än, så framtiden får utvisa hur mycket kaos det kan bli.
