Igår var det julfest på LOPPI och jag satt mitt emot min ena chef Charlotta. Vi pratade om hur 2017 sett ut (mitt värsta år i livet) och hon sa massa fina råd. Bland annat "Våga lita på livet". Det tar jag med mig. Våga lita på livet. Våga lita på att det som händer, det sker oftast av en anledning. Det och karma. Och ja, det stämmer nog. Jag måste våga lita på livet och att saker blir bra. Jag lever efter mottot "Det bästa i livet har inte hänt än", men när man får sig en rejäl käftsmäll, så pass hård att man knappt står upp. ja då är det svårt att lita på livet. Det är svårt att våga tro på en ljusare framtid. Ni är flera som förstått att jag inte mår helt hundra och så är det. Livet är kämpigt just nu, men "this too shall pass". Mina barn, mitt allt. De måste alltid vara mitt främsta fokus. De får mig att må bra och jag vet att det kommer att bli bra igen. Livet blev inte alls som jag hade tänkt mig, inte ens i närheten. Men den här fasen måste jag bara ta mig igenom. Min första jul som skild.
