En sak man vet som mamma eller pappa, är att ingen dag är den andra lik. Det händer nästan alltid, för att inte säga alltid någonting otippat. Igår fick jag hem en klänning till Alice som jag köpt på en bloppis på instagram (älskar att shoppa och sälja kläder så, bra miljötänk!). Hon ville testa den på en gång och letade upp sin rosett i samma mönster. Philip vrålade efter en stund "MAAAAMMA!!! Leoparden har fått två ungar! Kom mamma, kom!". Jag gick dit och såg Alice ligga nedanför soffan med sina stövlar nedanför magen. "Mjaaow" sa hon och tittade upp på mig. Jag är en sån som inte kan låta bli att bli rörd. Eller skratta. Nu blev det både och. Tårar och skratt. Sån himla härlig fantasi att låtsas att hennes två stövlar var två bebisar. I samma mönster som hennes nya klänning. Självklart ville Alice ha på sig nya klänningen idag och Philip ville vara tiger. Världens gulligaste skruttungar. Philips ledsamhet vid avsked (korta som långa) har helt klart blivit bättre. Han känns fortfarande aningens orolig när jag måste gå iväg någonstans, men inte alls på samma hysteriska sätt. Lösningen för oss var att ge honom ännu mer mamma-tid. Ännu mer närhet och kärlek. Jag tror att han kände sig tryggare då. Eller jag hoppas det i alla fall. Så att han inte stänger in sina känslor. [video width="720" height="1280" mp4="https://sos-de-fra-1.exo.io/amelia/4476/2019/06/video_cfd416fe9c2e41798d3bcf5ade2c304e.mp4"][/video] Jag var tvungen att göra en boomerang när jag insåg att jag och min jobbarkompis Emma hade klädmatchat. Nåt som är riktigt snyggt är just vitt och blå jeans tycker jag. Jag känner mig alltid fin i det. Mina jeans kommer från Nuew och toppen är från Ellos. Jag ser nu när jag ser den här filmen/bilden att jag är i stort behov av ett besök hos frisören. Och lite påfyllning av botox. Jag känner direkt när huvudvärken kommer smygande tillbaka och när jag alltid stoppar med mig huvudvärkstabletter i väskan. Men den här gången tänkte jag bara ta lite botox i bekymmersrynkan, inte i hela pannan. Såhär blond vill jag vara igen. Dock kommer jag aldrig någonsin mer lägga botox ovanför överläppen. Jag tyckte inte om det. Jag åldrades massor uteseendemässigt och jag kände inte igen mig själv när jag såg mig på bilder. Det blev alldeles för stelt runt munnen.Det i kombo med en stel panna, nej. Det var ingen succé. Jag såg att det nyligen varit diskussioner i olika bloggar om man ska eller inte ska skriva om vilka små (eller stora!) ingrepp man gör. Om man som influencer framstår som en dålig förebild för att man skriver om att man tex sätter botox då och då i pannan. Jag har ju varit ärlig med er. Jag gör det dels för att slippa spänningshuvudvärk, men också för att jag tycker att det är fint. På mig. Jag lägger ingen värdering i vad andra gör eller inte gör med sina kroppar. Huvudsaker är att man lyssnar på sig själv och inte på någon annan.
