I natt blev jag väckt vid 03 av en valp som ville ut. Hon är så duktig som "säger till" mig när hon behöver gå ut. Ibland lyckas hon inte väcka mig, men nu gick det bra. Vi gick ut en sväng och när jag hade somnat om vaknade jag av en liten Flipp som tassade in hos oss. Sen ringde klockan 05, dags för frukost för Monkey. Hon ska till veterinären idag och operera ut två tänder, så hon fick senast äta vid 05:30. Efter det la jag mig i soffan och precis när jag hade somnat om där så kom Alice ut. Haha. Herregud. Livet! Men det är underbart! Jag älskar att ha barnen här och Monkey har gett mig så mycket mer glädje än jag kunde ana. Jag känner så mycket kärlek för den där lilla tuffsen. Det är så gulligt när Monkey vill ligga nära. Alice låg i fåtöljen igår och vips så hade hon fått sällskap. Hon pussade även bort tårar från en ledsen Philip. När sånna här ögonblick sker fylls mitt hjärta med så mycket kärlek. Anledningen till att jag lyckades fånga det på bild var för att vi var mitt uppe i en fotografering. Det är inte alltid lätt att hålla sams som syskon... Vissa dagar kan det gå många timmar utan tjafs, andra dagar bråkas det om exakt allt. Vem som har vilken sked vid frukosten, vem som ska hålla i kopplet på promenaden (snart kan inget barn göra det längre, eftersom Monkey är så stark) eller vem som ska sitta bredvid mig i soffan. Nu ska jag och Monkey hoppa in i bilen och åka till veterinären för operation. Jag känner mig trygg med valet av veterinär, men oron finns ändå där. Stackars lilla skrutten.
