Nu har nedräkningen börjat för barnen innan det är dags för sommarlov. Jag önskar att de hade kunnat få vara lediga lite tidigare, men det blev inte så. De går den här veckan, men nästa vecka ska de till Åre. Så torsdag och fredag nästa vecka blir deras sista dagar på den förskolan. Idag plockade jag hem massa saker från deras hyllor. Som gosedjur, hårspännen, vinterskor (!), teckningar, pyssel och extrakläder. Det kändes i magen kan jag säga. Jag hatar ju avsked som ni vet. Jag gillar när det är samma samma. Jag har känt de här pedagogerna så himla länge och jag har verkligen varit nöjd. Nu börjar ett nytt kapitel i barnens liv. De är förväntansfulla inför att börja nya förskolan, men också ledsna över att säga hej då till sina kompisar. Och jag förstår det. Det är inte helt lätt att byta förskola eller skola. Men jag är övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst här i Sollentuna. Det var så mysigt att besöka den nya förskolan, bara jag och barnen. Nicklas kom förbi en stund när han var ute och sprang, men annars var det bara vi. De tre musketörerna. Bästa trion. Jag hade packat med mig lite frukt, sesamkakor och juice. Vi satt där i solen och pratade om tiden som skulle komma. Om hur pirrigt det kändes att träffa nya vänner. Hur skönt det ska bli att inte behöva åka bil i 30-40 minuter varje morgon. Hur härligt det kommer att vara med en förskola som ligger precis intill skogen. Barnen lekte vidare efter vår picknick och jag la mig på rygg på en hängbro på lekparken. Fåglarna kvittrade, vinden susade i träden och jag hörde hur Alice och Philip lekte att de körde ett tåg. Jag kände ren och skär lycka där och då. Tänk hur livet blev ändå. Riktigt, riktigt bra. Jag njuter av alla stunden vi är nära varandra. Och jag tar ingenting för givet längre. Ingenting.
