Jag fick en fin kommentar med en fråga om inte vi skulle kunna bli som stjärnfamiljen a la Läckberg. Här är kommentaren, väldigt intressant fråga. Jag älskar när ni frågar saker. Jag är ett skilsmässobarn. Mamma och pappa valde att separera när jag och Jessica var lite mer än två år gamla. Jag minns inget annat än att leva i två hem. Hos mamma mest. Vi var hos pappa varannan helg. Vi levde inte som en stjärnfamilj a la Läckberg. Det är först på senare år (när jag och Jessica hade flyttat hemifrån) som vi firat högtider tillsammans. Jag kan inte minnas att vi firade jul alla tillsammans när vi var små. Som barn var vi hos mamma varannan jul. Den som hade oss på julen fick också ha oss på nyårsafton. Jag tror inte vi firade födelsedagar tillsammans heller, men jag kan minnas fel... Men nej, vi firade hos den vi var hos. Jag tycker att tanken om en stjärnfamilj är god. Det är fint och säkert bra för många. Men för mig är det viktigt att alla mår bra i en sån konstellation. Att ingen går runt med ont i magen eller känner att den går på tå för att inte såra någon eller säga fel. Med lillasyster Caroline i Torekov. På torsdag får jag pussa på henne igen. Det har gått ett år. Ett år sen livet vändes upp och ner och jag mådde sämre än sämst. Sen jag kraschade och tappade fotfästet. Länge var jag vilsen, ledsen och krossad. Jag känner att jag mår bra nu. Jag känner mig lycklig. Men det finns också stunder av sorg och smärta. Och jag vill inte tvinga in mig själv i nåt som inte känns helt hundra. Jag måste vara sann mot mig själv och mitt hjärta. Just nu vill jag inte vara en stjärnfamilj a la Läckberg. Hur det blir i framtiden får vi se. Att bli en stjärnfamilj är inget mål för mig. Jag tror på att bygga upp mig själv igen och min nya familj. Landa i hur livet blev och starta om med Nicklas. Bygga en stadig grund att stå på. En grund byggd av kommunikation, tillit och kärlek. Det är mitt mål nu. Det andra får vänta. Ni andra som är separerade och har barn. Hur gör ni vid högtider? Firar ni alla tillsammans? Är det för barnens skull? För din egen? Kommentera gärna.
