En sak jag tänker på varje helgmorgon jag vaknar är att jag ska lämna den här underbara skogen. Alla ljuden från fåglarna, träden och vinden. Dofterna av mossa, snö och skog. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer sakna det. En sak jag verkligen föll för när jag var här på visning var just tystnaden. Lugnet från skogen gav mig en känsla av "här vill jag stanna". Jag är så tacksam för de åren jag fick här med skogen som tomt. Jag väljer att se det så. Tacksamhet. Jag är redo att inleda ett nytt kapitel i livet med Nicklas. En del av mig känner också att det ska bli skönt att bo i lägenhet. Att ha en tomt att ta hand om kräver tid och engagemang. Rakt där ut i skogen ligger ett joggingspår. Jag har på mig en riktigt skön pyjamas från Anyhere. Jag fick den skickad till mig och jag är så glad över den. Mjukare tyg får man leta efter. Den känns liksom inte, den bara är. Nu, de sista veckorna här i Åkersberga ska jag passa på att njuta. Sitta på baksidan i solen och dricka kaffe med en filt omkring mig. Jag är en människa med svårt för avsked så den här flytten blir tuff, även om flytten innebär nåt bra och härligt. Det var i det här huset jag plussade för första gången. Det var i det här huset jag planerade och fixade inför att Alice skulle födas. Det var här jag gick runt och visade upp alla rummen för mitt förstfödda barn. Jag trivs här och jag känner mig trygg här. Okej, nu måste jag sluta. Annars får jag sitta här och torka tårar istället för att börja flyttpacka.
