I morse vaknade jag av att Philip sa "mamma, jag är vaken. Titta på mig mamma". Och när jag vände mig om log han sitt allra gulligaste leende och sa "Mamma, jag är en sengångare. Du är sengångarmamma och Nicklas är sengångar....sengångarnicklas." Sen lekte han sengångare hela morgonen. Han gjorde så gulliga rörelser med sina små händer. Inte lika gulligt när en sengångare ska äta frukost, borsta tänderna och klä på sig... Det gick som ni kanske förstår inte så snabbt. Men jag lät honom hålla på. Jag älskar barnens fantasi. Igår fick jag med hela gänget på bild efter att vi hade hämtat på förskolan. Vi ska se om Jessica hinner klippa Philip idag. Hans hår växer så himla snabbt. Älskar de här tre så mycket. Idag är vi på kontoret här i Åkersberga. Där vi inte riktigt vet hur länge vi ska sitta... Framtiden känns lite oviss faktiskt. Jessica är alltid likadan, lugn. Jag är hispigare och oroligare. Jag vill veta framtiden nu. Jag gillar inte att tänka "det löser sig". Jag har hunnit med ett besök hos tandläkaren också på morgonen. Jag var tvungen att få min ståltråd lagad, en som sitter på insidan av tänderna efter att jag haft räls. Konstigt det där. Jag älskar sjukhus men ogillar verkligen att gå till tandläkaren. Jag kallsvettas och får ångest. Jag gillar det inte alls. Gör du?
