Imorse samlade Alice och Philip flera gosedjur och lekte förskola. Bland det bästa vet är att lyssna på deras samtal när de leker. De sjunger sånger, pratar och skrattar. De varvar vem som är fröken och vem som är barn. Plötsligt ramlade en av ”småttingarna” som de kallar de yngsta barnen. Men det var tyvärr mitt fel som störde mitt i leken. Jag skulle flytta på en papperspåse, men den var tydligen ett ryggstöd. Att få vara deras mamma är livets bästa gåva. För varje dag som går blir det roligare att vara deras mamma. Vi kan prata och diskutera saker. När det blir tjafs (om tex kläder) har jag börjat säga ”Nu får ni välja, vill ni ha en mysig och rolig morgon, eller en tråkig med bråk?”. Då väljer de 9 gånger av 10 att ha det mysigt och roligt. Det går att resonera med båda nu och de börjar mer och mer förstå konsekvenser av saker. Älskade, fina barn. De gör mig till världens lyckligaste människa. När de går sådär hand i hand smälter mitt hjärta.
