Är det inte typiskt att när man köper en grill och fixar på balkongen, ja då kommer vintern? Philip tjöt av lycka när han vaknade och såg att snön yrde utanför fönstret. Jag gillar också snö och jag vet ju att den inte kommer ligga kvar. Det roliga är att jag bli lika förvånad varje gång vädret skiftar i mars och april. Jag tror att bara för att det är en dag med sol, så är våren och värmen här. Sommartid är det nu också... Kände ni av det igår? Ljuset! Det var ljust när barnen gick och la sig. Magiskt måste jag säga. Något jag älskar med att blogga är kontakten med er. Jag tycker om när ni kommenterar, mailar eller skriver till mig på instagram. Jag tycker även om att jag har så många år av minnen i mitt arkiv. Jag tänkte att vi ska ta oss en kik... Mars 2017. Också 2017, här var Allan inte så stor. Philip och Elsa var även de två äpplen höga. Mars 2018 och våffeldags. Ett barnrum i kaos. Ibland kan jag sakna det där huset i Åkersberga. Mars 2018, då jag var upp över öronen kär i Nicklas. Det är jag fortfarande. Det är fint att kunna titta på någon och fyllas av fjärilar i magen. Mars 2019 och vi flyttade in i vår lägenhet i Sollentuna. Jag och Jessica bodde på hotell och tog bilder på balkongen i minusgrader. Annika hade födelsedagsmiddag och gjorde sin finaste dukning ever. Mars nu, 2020. Tänk vad lite man vet om framtiden. Ingenting. Ingen dag är den andra lik och om någon hade sagt till mig att jag skulle ha den familj jag har idag, då 2017 när allt kändes svart, hade jag inte trott att det var sant. Jag är så tacksam för min nya, fina familj. I den ingår ju även en hund och hon ger oss så mycket glädje och bus. Lilla Monkan.
