En av mina bästa vänner bor tillfälligt i Barcelona och igår såg jag att det såldes flygbiljetter så billigt. Men tiden finns inte. Så himla frustrerande. Såklart kul att jag har mycket inbokat, men jag ville verkligen åka och hälsa på honom. Jag kollade på resor när jag har barnen, att vi skulle åka tillsammans alla tre. Men just de dagarna var Andy inte hemma. Kanske, kanske blir det Thailand i början på nästa år, vi får helt enkelt se. Han ska bo i Thailand i tre månader, sen kommer han hem. <3 Jag är bra på att ge andra tipset att ta en dag i taget. Men jag tänker ofta, för att inte säga alltid framåt. Som nu när vi vet att vi kanske får det nya kontoret redan i juli nästa år, då är det snart sommar för min del. När jag och Jessica poddat klart idag är det jag som går ut i skogen. Där stannar tid och rum för min del och jag kan andas. Och hämta energi. Och styrka. Och bara vara här och nu, här och nu. Det är få dagar fram till årskiftet som är obokade. Nästa vecka ska jag vara ledig med barnen onsdag, torsdag och fredag. Då har vi inga planer förutom en Halloween-fest hemma hos Jessica. Jag tror att Alice vill vara katt, men jag vet inte vad Philip vill vara. Andy och jag en härlig sommardag. Vissa människor behöver man inte höras med flera gånger i veckan för att veta att man är vänner. Vissa bara finns kvar där i alla fall. Och vänskapen är lika stark trots avstånd. Ida i Örebro är en sån vän. En fin vän som jag i och för sig önskade att jag träffade oftare. Men när vi ses känns det aldrig konstigt. Det är däremot sjukt sorgligt varje gång vi säger hej då. Då kan jag aldrig hålla mig från att gråta. Avsked är som ni vet det värsta jag vet. Nu ska jag dyka in i vårt dokument där vi skriver novellen, nu börjar det bli lite läskigt! Yes!
