Vilken lycka det var i Philips ögon när han fick se tårtan som Jessica gjort. Hon är otroligt duktig på att göra tårtor, och denna gjorde hon med Bonnie fastklistrad på kroppen. Jag är så tacksam över att hon tar sig tiden att hjälpa till med saker som jag faktiskt är riktigt usel på. Jag tycker heller inte att det är kul, men det tycker hon. Philip ville ha ett poliskalas och gärna en polisbilstårta. Jag är övertygad om att han hade nöjt sig med en vanlig tårta med en liten polisbil på. Men det var så kul att Jessica överraskade honom med denna. Magiskt vacker! Jessica suckade när hon lämnade över den och sa att hon hade velat ha minst två timmar till på sig. Men jag är grymt imponerad över hennes kreativa jobb med tårtan. Jag är så glad över alla som tog sig tiden att komma och fira Philip. <3 Innehållet var sockerkaka, chokladmousse, blåbärsgrädde och glasscreme. Mums! Busiga lilla skrutt, 4 år gammal. Vi hade kalaset hemma hos Acko, mitt barndomshem. Det är nåt speciellt med att vara där. Att mina barn nu springer upp och ner för de trappor som jag och Jessica lekt i. Att de leker i trädgården där vi skojat och skrattat. Så fint att jag blir alldeles rörd. Jag tror att jag tände Philips fyra ljus sju gånger. Han blåste ut på en gång, gång på gång... Försökte få till en bild på oss två och tårtan tillsammans... Den här var den bästa. Philip var utklädd till Polis och jag och ett av Nicklas barn var bovar. Efter fika och presentöppning satte sig Alice, Philip och Elsa och målade i en av Philips nya målarböcker. På förskolan säger de att Philip är en riktig konstnär, att han helst målar och ritar hela tiden. Roligt eftersom jag också älskar att måla. Efter två timmars kalasande tyckte Alice att det var mysigt att krypa upp i mormors famn. Hon tyckte att det var lite orättvist att Philip fått en målarbok men inte hon. Jag förstår henne, men livet är långt ifrån rättvist. Man kan inte hålla på och köpa extra presenter tycker jag... Är jag för hård då? Jag tycker att det är den som fyller år som ska få presenter och det är inte orättvist. Alice och Elsa hade visserligen tur, de fick magiska ringar i små askar av en av mammas bästa vänner. Philip fick också en sån och han sover med sin lilla ask med sin "samling av saker" i under kudden. Precis innan han somnade sa han "Mamma, jag känner asken. Den är där. Bra." Sen somnade han sött. Jag och Nicklas sitter här nu i köket mitt emot varandra och jobbar vid varsin. Jag tycker att det är mysigt även om jag gärna skulle slänga mig i soffan snart. Jag vill ses SOS Alarm på Dplay. Jag älskar det programmet!
