Jag älskar när det plingar till i min mobil och Nicklas skickar över en länk med ett hus. Vi har inga planer på att flytta nu, nu, nu. Men det är så mysigt att titta tillsammans. Vi har åkt runt i olika områden för att se var vi skulle kunna tänka oss att bo. Hittills har vi tyckt och tänkt väldigt lika. Jag har ju en dröm att bo nära vattnet. Att se hav eller sjö som utsikt från sovrummet och köksfönstret. Men livet är långt (förhoppningsvis), så havsdrömmarna får nog vänta. Det känns som ett stort steg att flytta ihop. Men, med Nicklas känns det helt naturligt. Och rätt. Vi är som sagt inte där än. Vi vet inte var vi ska bo och när. Men att bara ha börjat titta på hus känns så spännande. Vi båda har dessutom varsitt hus vi ska sälja och som ni vet är det ju kanske inte ett perfekt läge för det nu. Jag har en målbild av att vi alla, en familj på sex personer, sitter i soffan tillsammans och har fredagsmys. Jag älskar ju det livet. Livet med familjen nära. De man älskar allra mest. Jag och Jessica har alltid vetat att vi inte kommer att bo grannar livet ut. När hon och Ibbe flyttade hit till samma gata som oss, kändes det som en dröm. Tänk att få bo ett stenkast från sin tvilling. Det är och har varit en dröm. En lyx. Vi har aldrig varit så nära varandra som vi är nu. Vi driver företaget tillsammans, hämtar och lämnar barn tillsammans och umgås jämt. Men jag tror att det är dags för nästa kapitel nu. Det ska bli så spännande att se hur framtiden blir. Tanken på framtiden gör mig pirrig.
