När jag köpte den här nya datorn sa jag högt till Nicklas "Tänk att jag ska skriva min första bok på den här". Det är alltid (eller ofta) lite läskigt att säga sina drömmar högt. Jag har vetat sen jag gick i gymnasiet, att jag ville skriva en bok. Det var då jag förstod att jag kunde skriva. På ett ganska hemskt sätt. Vi alla hade fått en uppgift från vår svensklärare, och jag skrev en berättelse om ett övergrepp. "Pappersänglar" hette den och den var hemsk. Sorglig och faktiskt fruktansvärd. Min lärare gav mig MVG, men bad att få prata med mig efter lektionen. Hon undrade om berättelsen var riktig, om det var ett rop på hjälp. Det var det inte, men jag är så glad över att hon gjorde det. Tänk om det hade hänt mig på riktigt och hon hade fångat upp det. Hur som helst var det Camilla, min lärare som fick mig att älska att skriva. Jag älskar att jag precis googlade "Camilla svensklärare Täby". Det gick inte att hitta. Jag minns inte vad hon hette i efternamn, det vore kul att kontakta henne och berätta om min bokidé. Philip har fortfarande feber och jag hostar som en galning. Vi fortsätter vabbandet och det är ganska mysigt. Det hade varit ännu mysigare om jag hade varit frisk, nu är det lite kämpigt. Jag var dessutom orolig för Jessica inatt som var på akuten, med misstänkt propp. Sjukt obehagligt, men hon mår bra tack och lov.
