Efter att nästan ha bott hemma hos Nicklas i en hel vecka är jag nu tillbaka i mitt hus igen. Ju mer jag är hos honom, desto mindre vill jag vara här. Det är dags att fixa här och rusta upp för försäljning. Om allt går som vi vill så bor vi ihop om ett halvår, ett år. Men det är mycket som ska stämma. Vi ska hitta ett boende som vi vill ha. Vi ska sälja båda våra två bostäder. Jag är så oroligt lagd, så jag vill inte köpa nåt innan jag sålt mitt hus. Det skulle kännas stressande... Att kanske stå med två eller tre boendet. Ja, det är en hel del att tänka på när man ska flytta ihop. Nu är det äntligen mammavecka igen. Hur mysigt det än är att vara med Nicklas är det som om halva mitt hjärta saknas. Det känns så enormt tomt utan barnen. Jag har svårt att tro att jag någonsin ska vänja mig vid varannan vecka. Utan att det gör ont. I morse försökte jag mig på att ta en bild när jag kastade i mig frukosten. Havregrynsgröt med kanel och en kaffe. Jag jobbar i träningskläder, så skönt! Som ni ser har jag färgat håret. Jag kör en mörkare botten igen, så slipper jag färga utväxten så ofta. Efter jobbet var det dags att hoppa in i bilen, köra genom de värsta köerna och hämta upp barnen på förskolan. En sån lycka! Båda skrek "MAAAAMMA!" när jag kom gående. Det värmer i hjärtat kan jag säga. Vi åt middag hemma hos Elsa och Jessica. Och Elsa och Philip ville ha rosetter i håret, vi fick ett bud häromdagen från Johanna Engberg. Hon bor på samma gata som pappa ner i Torekov (där vi har sommarhus). Så himla gulliga. Haklapp har han slutat med för länge sen, men Elsa ville att han skulle ha den på sig och han sa inte nej. Elsa dukade även fram bebisporslinet, så gulligt. Nu ligger Philip och sover och Alice ska strax också hoppa ner i sängen. Jag ser fram emot fredagsmys hemma här i soffan i morgon.
