Tack för alla era fina och peppande kommentarer på mitt förra inlägg, det betyder mycket för mig ska ni veta. Och det känns på ett sätt mindre ensamt att veta att man inte är ensam i ensamheten. Att fler känner igen sig i det jag skriver. Jag är övertygad om att det är bättre att prata om psyiskt ohälsa än att tysta ner det. Var det lika vanligt med psykisk ohälsa när våra föräldrar växte upp? Eller är det vanligare nu? Eller är det bara det att skrivs mer om det nu? Hur som helst vill jag inte måla upp nån bild av er perfekt fasad när livet käns tungt och skit. En bild från min och barnens fredagsmiddag. Den här helgen var den näst sista för oss tre tillsammans i huset. Vi körde på plockmat med pizza, babybellostar, kalkonskivor och köttbullar. En märklig blandning men det var precis vad jag och barnen var sugna på. Det bästa med fredagar med barnen är att alla tre är lika trötta. Det är så mysigt att ligga i soffan, nära nära och slökolla på en film. Att få andas in deras doft, livet! I lördags var jag och Jessica på middag hos Annika. Så rolig kväll! Det var länge sen jag skrattade så mycket. Den här förrätten skulle jag kunna leva på. Massa grönsaker och goda dippar. Mums! Jag hade glömt hur gott blomkål är. Men också hur ont i magen jag får när jag äter det, ooops! Annikas dukning var minst sagt magisk. Anemoner är en av mina favoritblommor. Just den där färgkombinationen är den finaste tycker jag. Lite så tänker jag att hemmet ska gå när det kommer till färgtoner.
