Det är fruktansvärt att sväva mellan hopp och förtvivlan. Igår var jag och Jessica och hälsade på vår älskade faster som är sjuk. Vi drack kaffe, skrattade och skojade i över en timme. Hon var uppe och gick med lite hjälp. Jag är glad för vår fina stund tillsammans. Hon är helt underbar! En förebild när de kommer till att kämpa. För en stund sen fick jag veta att hon har blivit sämre igen och är flyttad till intensiven. Fram och tillbaka. Hon kämpar på. Starka, fina faster. Jag vill inte lägga ut någon bild på henne utan hennes godkännande, så ni får andra bilder helt enkelt. Igår var en lycklig dag. Jag är så tacksam över timmen vi fick tillsammans igår. Vi har samma typ av humor. Idag är en tyngre dag, så jag bär med mig hennes ord som hon sa igår "man måste passa på och leva, varje dag". Det är så sant. Den här kaninen fick hon av mig sist jag var och hälsade på. Den har fått flytta med henne på rummen på sjukhuset. Den har följt med på röntgen. Så fint. Igår fick hon ett till gosedjur av Jessica. Nu är det bara att skicka styrka, kärlek och kraft i form av tankar. Detta ska gå bra, precis lika bra som sist. <3 <3 <3
