Igår var jag på middag hos Nicklas och hans barn. Hans två söner hade hjälpt till att välja födelsedagspresent till mig, det gjorde mig rörd. Sen hade de skrivit sina namn på ett kort till mig. Det gjorde att jag började gråta. Philip lånade min mobil och fotade lite... Jag hade inte min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag året då jag fyllde 33 år skulle fira tillsammans med två bonusbarn. Och mitt livs kärlek. Ingen kan se in i framtiden, men hade något sagt detta till mig för 10 år sen hade jag inte trott att det var sant. Att jag skulle krascha, för att sen resa mig starkare än någonsin. Lyckligare än någonsin. Omgiven av fantastiska människor. Fina vänner, älskade familjemedlemmar och kompisar som funnits där under mitt livs tuffaste månader. Jag är så evigt tacksam för all kärlek och allt stöd jag fått. Gulliga Alice och mamma igår morse. Alice hade skrivit sitt namn på ett paket, då grät jag också. Jag har extremt lätt till tårar just nu. Rosa munk, rosa presenter - så fint! Nyvaken Philip som sjöng för sin mamma på födelsedagen. Lycka är att få vara deras mamma. Och det var så mysigt att vakna upp hos min mamma och få bli ompysslad. Nästa födelsedag bor jag garanterat med Nicklas. <3
