Vilken fantastisk dag! I morse när jag vaknade kände jag att jag sovit för lite. Philip låg nära mig hela natten och hostade som en galning. Så när väckarklockan ringde smsade jag förskolan och skrev att båda barnen skulle vara hemma med mig idag. Vilket bra val. Vi har haft det så himla mysigt. Vi gick ut i skogen och åkte pulka. Jag ville aldrig att timmarna skulle ta slut. Barnen skulle till S efter lunchen... Ibland vill jag bara stoppa tiden. Bara få ha kvar barnen lite, lite längre. Jag skrev ett inlägg på instagram om ångesten som trycket över bröstet när jag vet att jag måste lämna barnen i flera dagar. Idag var en sån dag. När ångesten lägger som en blöt filt och hela själen gör ont. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om det i helgen. Jag njöt av en kopp kaffe utomhus på framsidan. Solen värmde i ansiktet! Pepp på fredag! Alice och Philip ville ta med sig sina gosedjur ut i skogen. Kacka och Nicke, trogna följeslagare i vått och torrt. Jag hittade Alices overall, den har varit borta hur länge som helst. Den passade perfekt även den här vintern. Jag gillar Didriksons, det känns som att deras kläder är slittåliga. Puss puss! Jag älskar att ha skogen precis vid huset. När jag hade lämnat barnen till S gick jag genom skogen och lät tårarna rinna. Det är lika jäkla sorgligt varje gång vi måste säga hej då. Jag, mamma och Jessica åkte till Ulriksdal och fikade och köpte blommor. De har självplock där av olika blommor. Och den här citronpajen... SÅ GOD!!! Nu tar jag fredag. Vi hörs i morgon!
