Jag har bloggat sen 2012, här kan ni läsa det allra första inlägget. (Skämskudde på det) Jag och S startade bloggen som en gemensam blogg om bröllopsplanering. Vi skulle skriva om vår väg till bröllopet. Vem planerade vad? Hur kände han och hur kände jag? Efter bröllopet blev jag snabbt gravid och då blev det en blogg om det istället. Och sen föräldraskap. Här var jag gravid med Philip, här kan du läsa om vecka 39. Jag fick en fråga (som jag svarade på i frågestunden del 3) om jag tror att bloggen påverkade vårt äktenskap. Och ja, det tror jag att den gjorde. Jag har bestämt mig för att inte skriva så mycket om nya relationer här i bloggen. För tyvärr märkte jag att så fort jag gav lite här om min senaste relation blev det problem. Och så vill jag inte ha det. Det är svårt när jag vill ge er allt. Eller i alla fall mycket. Jag är en öppen person som gärna delar med mig mycket av mitt liv. Bra som dåligt. Toppar som dalar. Jag vet att ni är många som känner styrka av att gå in och läsa inlägg där ni kan känna igen er. Jag fick en fråga (eller många, ni var många som brydde er om mig igår. Tack!) om hur det kändes att S lagt ut en kärleksförklaring till sin nya tjej på instagram. Och jag önskar att jag kunde skriva till er hur det känns. Men jag vill inte det. Jag vill hålla det för mig själv. Jag vill inte skriva saker här jag kanske ångrar längre fram, så därför är jag hellre tyst. Rätt eller fel, det vet jag inte. Men för mig känns det bäst just nu. Här var dagen jag stängde boken och valde att acceptera det nya livet.
