Jag tycker att det är jobbigt när sista kvällen tillsammans inte blir så bra som man har tänkt. Jag jobbade idag, så barnen var på förskolan. När de inte varit där på länge blir de extra trötta när de kommer hem. Och det märktes idag. De var gnälliga och pipiga. Och minsta lilla motgång blev som att bestiga ett berg. Ibland kan jag sakna den här bebistiden... Jag brukar försöka natta i tid då, så att pipet inte hinner bryta ut i storgråt, men jag hann inte. Jag började med att natta Philip och precis när han somnat kom Alice in och väckte honom. Så då fick hon också krypa ner med oss, men låg och pratade högt och störde Philip. Och ville absolut inte lyssna när jag sa till. Vilket såklart skapade en irritation hos mig. Jag försökte tänka att det inte var hela världen om de somnade lite senare... Men det är skillnad om de är glada och pigga, nu var båda trötta och ledsna. Det går knappt ta in att båda varit såhär små. Jag känner mig också helt mosig i huvudet efter att ha jobbat första gången på länge. Jag fick sitta med inne hos admin idag på upplärning. Det är mycket att ta in, men jag är så peppad på att komma igång med mina nya arbetsuppgifter. Nu väntar en timmes jobb innan jag ska krypa ner i sängen. Jag hoppas kunna sova bort den här förkylningen som ligger som ett blött duntäcke över min kropp.
