Känslan när pappavecka blir mammavecka, den är magisk. Det känns som hjärtat blir helt igen, på riktigt. Idag hämtade jag tidigare på förskolan och när Alice fick syn på mig släppte hon allt hon höll i händerna och sprang samtidigt som hon skrek "MAAAAMIIII". Jag kramade henne hårt och sa att jag saknat henne. Då sa hon "Och jag har saknat dig. Är det mammavecka nu?". Javisst. Nu är det äntligen mammavecka igen. Sen gick vi och letade upp Philip som precis som sin syster blev överlycklig. Den här bilden fick jag skickad till mig i morse från barnens pappa. Då hoppade hjärtat några extraslag. Det är som att saknaden efter barnen blir extra påtaglig när man vet att det bara är några timmar kvar tills man ses igen. Vi har pysslat med en pumpa (ni får kolla mina instastories, angelicalagergren heter jag på instagram) och läst böcker. Vi har en liten pixibok om hästen Sigge, den kan barnen helt utantill nu. Jag var i bokhandeln förra mammaveckan, för att hitta fler böcker om Sigge, men hittade ingen. Jag ska kolla om jag kan beställa från nätet. Jag hittade den här bilden i mobilen. Tänk vad små de var. Och vad liten Alice var när Philip föddes. Jag fattar inte hur jag orkade med den där första tuffa tiden... Philip hade ont i magen och skrek mycket. Det var helt klart kämpigt. Men jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser bilder som dessa.
